Gott som vanligt och dessutom sund mat (beroende på vad man väljer förstås .... )
Sen gick vi på bio I annonsen på internet sades det att filmen var 90 minuter , när vi kom ut hade det gått 2,5 timme Förvånade konstaterade vi att klockan var halv 12 oj ....
Les Miserables ...
En lite ovanlig film, många kända namn och knappt ett talat ord .. allting sjöngs från start till slut I början kändes det lite ovant..
Namn som : Anne Hathaway, Russel Crowe, Hugh Jackman, Helena Bonham Carter för att nämna några
Så här skrev Expressen
Skådespelarna sjunger liveunder tagningarna, istället för att läppsynka, för att öka känslosamheten. Som när Anne Hathaway sjunger "I dreamed a dream", blöder rösten så att man får man gåshud.
Täta bilder ger också en närhet till skådespelarna och subtila gester.
Det är 1800-tal i Frankrike och Jean Valjean (Hugh Jackman) är en förrymd fånge som blivit borgmästare. När hans fångvaktare, Javert (Russell Crowe), avslöjar honom, måste han fly. Samtidigt har han lovat att ta hand om Cosette, dottern till den döende Fantine.
I sjutton år är han på flykt undan Javert och under tiden pågår det politisk tumult som kulminerar i Junirevolutionen.
Hugh Jackman bär upp filmen engagerat som Jean under den långa tid som historien utspelar sig och Russel Crowe ger honom bra motstånd, men han är inte lika stark musikaliskt. Rösten verkar ansträngd. Bara under lågmälda sånger når han fram helt. Särskilt minnesvärd är 12-åriga Daniel Huttlestone som fattigpojken Gavroche. Han har en liten roll, men en intensiv närvaro och en hjärtskärande röst.
Ett teatraliskt inslag är Sacha Baron Cohen och Helena
Bonham Carters krögarpar. De är roliga, men passar inte riktigt in i det övriga dramat.
"Les Misérables" ska ses på duken. För musiken, spelet och fotots skull. Skulle man bara bedöma antalet hulkningar som filmen genererar, hade den fått full pott.
Filmen känns litet seg mellan varven, hade nog inte gått om jag vetat hur lång föreställningn det var.
SvaraRadera